I Mexiko försvinner och mördas i genomsnitt 10 kvinnor och flickor varje dag, både av närstående och okända förövare. Morden är många gånger brutala och föregås av grovt sexuellt våld. Många gånger hittas offren långt senare, ibland i sådant skick att de knappt går att identifieras. Familjer till de utsatta får utstå maktlöshet när utredningarna på alla sätt är undermåliga och i många fall felaktigt klassas som olyckor eller självmord. Amnesty kräver att myndigheterna står upp för kvinnors rätt till liv och trygghet, samt deras familjers rätt till ett juridiskt skydd och tillgång till rättvisa. Fokus för kampanjen riktar sig mot delstaten Mexiko.
I rapporten “Justice on trial: Failures in criminal investigations of femicides preceded by disappearance in the State of Mexico" har Amnesty dokumenterat fyra fall av mord på kvinnor som har föregåtts av att kvinnorna “försvunnit”, och där misstagen i brottsutredningen gåtts igenom i detalj för varje mordfall. Bristerna i utredningarna av de fyra dokumenterade fallen överensstämmer med de som hittats i andra utredningar, både i delstaten Mexiko och i landet som helhet. Fallen som dokumenteras är Nadia Muciño Márquez som dödades 2004, Daniela Sánchez Curiel som försvann år 2015 och där familjen tror att hon dödats, Diana Velázquez Florencio som försvann och dödades år 2017 samt Julia Sosa Conde som försvann och dödades år 2018. (Läs mer om fallen längst ned i dokumentet).
Fallen visar på mönster av brister i brottsutredningar, specifikt gällande att:
• Utredare förlorat viktiga bevis under utredningarna. Exempelvis har de inte undersökt brottsplatsen tillräckligt noggrant eller förvarat bevis på säkert sätt. Förlusten av bevis gör det både svårt att hitta de saknade kvinnorna och att ställa förövare till svars. Målen blir därmed inte juridiskt solida och därför finns det en större risk att de åtalade kommer frikännas.
• Undersökningarna är bristfälliga. Exempelvis drar utredare för snabba slutsatser eller avvaktar med att eftersöka försvunna personer tills det gått 72 timmar vilket minskar möjligheten att hitta någon vid liv.
• Utredningarna tillämpar inte ett genusperspektiv. Detta innebär bland annat att offren inte undersöks för sexuella övergrepp, nära relationer med offren utreds inte eller utredningen utreds som självmord. När det gäller mord av kvinnor är detta särskilt viktigt då vissa kriterier måste uppfyllas för att brottet ska kunna kategoriseras som femicid (se nedan).
Brister i utredningar av försvinnanden och mord gör det lättare för dessa brott att bli ostraffade. Bristerna har inte heller enbart effekt för straffriheten av att begå dessa brott, det påverkar även familjerna till offret i till stor del. Utöver att de inte får upprättelse blir de även bärare av att själva genomföra undersökningar vilket skadar deras ekonomiska situation och deras fysiska och psykiska hälsa. De utsätts även ofta för hot och trakasserier av förövarna och ibland även av myndigheterna.
Brister i utredningarna hämmar rättsprocessen och möjliggör straffrihet, vilket påverkar familjers möjlighet till rättvisa och gottgörelse.
Dödligt våld mot kvinnor är ett utbrett globalt problem. Det är vanligast att våldet sker i nära relation, av en känd förövare. I vissa kontexter (exempelvis i Mexiko) där dödligt våld av kvinnor är ett särskilt utbrett problem används begreppet Femicid1 för att beskriva särskildheten i mord (jmf. engelskans homicide) av kvinnor. Femicid kan förstås som medvetet (könsbaserat) mord av kvinnor, för att de är kvinnor. De flesta fallen av femicid utgörs av mord av nuvarande eller tidigare partners, många gånger till följd av långvarigt våld i hemmet.
Femicid är den mest extrema formen av våld mot kvinnor och uttrycker mest våldsamt den diskriminering och ojämlikhet kvinnor möter. Det innefattar både mord av kända och okända förövare, både i hemmet och i offentliga utrymmen.
I vissa kontexter (bland annat av feminister i Mexiko) avser definitionen även att innefatta statens ovilja att ta tag i problemet och införa tillräckliga åtgärder. OBS: i denna aktion menar vi bara våldshandlingen när vi säger femicid.
Mexiko, liksom några andra länder, har infört femicid som särskild brottsrubricering. Kriterierna är mord i kombination med:
• om det förekommit sexuellt våld
• om offrets kropp stympats eller skändats
• om det funnits en historia av våld som gärningsmannen utsatt kvinnan för
• om det funnits ett förtroendeförhållande med personen som begått mordet
• om det funnits tidigare hot
• om offret hållits isolerad eller kroppen exponerats offentligt.
Lagen i Mexiko infördes efter 90-talets brutala mord i Ciudad Juaréz (Chihuahua). Vad som hände då i Ciudad Juaréz, händer nu i andra delar av Mexiko, däribland i delstaten Mexiko.
2020 mördades totalt 3723 kvinnor i Mexiko. 940 blev klassade som femicid. Alla delstater är drabbade, men bland de främst drabbade är delstaten Mexiko. Delstaten gränsar till huvudstaden och är den delstat med lägst nivå av offentliga institutioner och strukturer, störst uppfattning om otrygghet och högsta nivån av straffrihet. Detta beror delvis på att många pendlar in till huvudstaden för jobb och därför finns det få gemensamma ytor för invånarna att umgås i, vilket i sig skapar otrygghet. 2018 levde 80% av befolkningen i fattigdom.
Myndigheterna i Mexiko har skyldighet att följa de internationella konventioner som Mexiko anslutit sig till, bland annat FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, liksom den regionala konventionen mot våld mot kvinnor (Bolem do Pàra). Utifrån detta kränker Mexikanska staten: rätten till liv, offrens personliga integritet och frihet; rätten till tillgång till rättvisa och rättslig prövning; skydd av offrens familjer; skyldigheten att icke-diskriminera; barnets rättigheter; och familjers rätt. De brister även i att förebygga våld mot kvinnor.
Övergripande anser Amnesty att våld mot kvinnor ska vara en högprofilerad fråga hos federala och lokala makthavare.
Mer specifikt ska offren och deras familjer få upprättelse. Den 15 november 2022 skulle justitieministern i delstaten Mexiko utfärda en offentlig ursäkt för offer för femicid och försvinnande i Mexiko. I sista stund ställde han in, för tredje gången. Amnesty kräver (enligt tidigare petitioner) en ursäkt som ska erkänna:
• bristen på effektiva åtgärder för att förebygga, utreda, åtala och straffa förövare av könsbaserat våld i delstaten Mexiko
• brister i utredningar av femicid och försvinnanden i dessa och liknande fall
• omfattningen av könsbaserat våld i delstaten Mexiko
Sedan 2021 har Amnestyfonden ett samarbete med den mexikanska Amnestysektionen till stöd för deras arbete med våld mot kvinnor och femicid. Amnestyfonden har förmedlat stöd till anhöriga och advokater som kämpar mot den utbredda straffriheten när det gäller mord på kvinnor. Familjer behöver stöd för att kunna utreda fallen och sätta press på myndigheterna. De hotas av de påstådda förövarna av brotten och till och med av myndigheterna. Därför behöver de även ekonomiskt stöd för att kunna flytta till skyddade boenden och psykosocialt stöd för att bearbeta trauman. En av de kvinnor som fick stöd av Amnesty under 2022 var människorättsadvokaten María Luisa Andrade. I sin rapport skriver hon:
“…continuing and remaining displaced with this low profile helps us to ensure that the security scheme is fully implemented and that the risk is reduced. The fund I have received allows me to pay for food and rent. As a result of Amnesty Internationals’ intervention, our current situation has changed to improve our security, physical and emotional stability, giving me an opportunity to implement a broader security strategy to continue defending human rights.”
De fyra fallen av försvunna och dödade kvinnor i petitionen speglar de brister som är vanliga i utredningar av dödligt våld mot kvinnor i Mexiko.
Borttappade bevis. I utredningen av Nadia Muciño Márquez klassades hennes dödsfall som självmord när hon hittades livlös, hängandes i taket, av hennes familj 2004. Hennes tre barn, två till fem år, berättade att Nadia blivit våldsamt misshandlad och till slut mördad av deras pappa och farbror. Nadias familj misstänkte därför att självmordet var riggat i efterhand. Polisen dröjde flera timmar med att komma till brottsplatsen och utförde sedan en undermålig undersökning. Bevis från brottsplatsen, såsom repen hon hängde i, tappades bort under utredningen. Teorin att hon blivit utsatt för våld avfärdades. Barnens vittnesmål ansågs under utredningens första år vara påhitt. Nadias familj blev vid upprepade tillfällen hotade av Nadias mans familj och hamnade i svåra sociala, psykiska och ekonomiska situationer av att själva behöva fortsätta utredningen.
Bristfälliga utredningar. Julia Sosa Conde försvann 2018 och anmäldes saknad hos polisen av sin dotter. Det tog hela fyra dagar innan det öppnades en utredning, dock utan att det initierades några sökinsatser. Julias dotter tog saken i egna händer och konfronterade Julias partner som dottern uppfattade betedde sig suspekt. På gården hos Julias partner hittade dottern sin mamma, nedgrävt och invirad i ett lakan. Hon påkallade polis som dröjde flera timmar, både med att komma och undersöka brottsplatsen liksom att låta dottern ge vittnesmål. Julias dottern fick sitta vid sin mammas döda kropp en hel natt och vakta brottsplatsen. Julias partner hittades sedan död, vilket gjorde polisen säker på att han tagit självmord efter att ha tagit Julias liv. Fallet lades ned utan vidare utredningar, trots att mycket pekade på att det skulle finnas en ytterligare gärningsman som tagit livet av både Julia och hennes partner.
Brist på genusperspektiv i utredningar. Diana Velázquez Florencio rapporterats saknad av sina föräldrar 2017. När sökinsatserna efter flera dagar initierades av polisen hade hennes kropp redan hittats tidigare på en motorväg men registrerats som en man då platsen enligt polisen “ofta besöks av transvestiter”. Senare hittades spår på Dianas kropp av att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp i samband med mordet. Förutom att kroppen felanmäldes fanns flera brister av genusperspektiv i utredningen. Bland annat återfinns sexistiska kommentarer om Dianas kläder i protokollen, hennes naglar skrapades inte för att kunna hitta bevis och det tog ett år innan polisen började leta efter hennes försvunna underkläder. Genusperspektiv i utredningar är en förutsättning för att förstå de särskilda faktorer som spelar in i mord av kvinnor, exempelvis att kvinnor framförallt dödas av kända förövare. Sexism i utredningar kan även orsaka att polisen avvaktar med sökinsatser för att “flickorna säkert är med sina pojkvänner”. CEDAW har uttryckt oro inför de djupt rotade institutionella och strukturella hinder för kvinnor att uppnå rättvisa inom rättsväsendet i Mexiko.
Familjerna till offren blir själva offer för systemet. Daniela Sánchez Curiel var 20 år när hon försvann 2015. Hon är fortfarande inte återfunnen men hennes familj är övertygade om att hon blivit mördad, utsatt för femicid, av sin tidigare partner. När Danielas mamma ville veta hur det gick med polisarbetet av hennes dotters försvinnande möttes hon av en utredning som var totalt ostrukturerad. Det tog en vecka innan hon ens fick svar på vem som var ansvarig. Ett halvår efter försvinnandet började polisen genomföra intervjuer och undersökningar. Det hittades blodspår i Danielas hem flera år senare. Trots familjens påtryckningar genomfördes inte några djupgående undersökningar av Danielas tidigare partner, utöver detta började även dennes familj trakassera Danielas familj på grund av deras riktade anklagelser. Genom att själva efterfråga svar och behöva bistå utredningen med dokument från olika myndigheter har Dianas familj hamnat i en svår ekonomisk situation, i en redan ansträngt läge. Resorna mellan olika myndigheter i Mexiko tar så pass mycket tid att många familjer blir av med sina jobb när de själva behöver bistå i utredningarna om sina försvunna mammor, döttrar och systrar.