Text: Aktivism

Folkrätt

Den utveckling som vi beskrivit i den historiska delen har fokuserat på de politiska förändringar som skett inom enskilda länder eller områden som påverkats ungefär samtidigt i många länder. Men frågan om människors rättigheter är också i högsta grad internationell.

Den del av juridiken som reglerar staters relationer till varandra kallas folkrätt. Exempel på områden som styrs av folkrätten är t.ex. internationell postgång, internationell flygtrafik, diplomatiska förhållanden etc.

När det gäller rättighetsfrågor är folkrätten indelad i två delar:


Det internationella juridiska systemet skiljer sig på flera punkter från det inomstatliga. Utgångspunkten är att varje stat är suverän och egentligen inte skyldig att underkasta sig några regler. Men för att förhindra en situation av total anarki, där varje stat enbart ser till sina egna intressen, så har man valt att stifta överenskommelser med varandra om vilka lagar och regler som ska gälla. Reglerna existerar i två former, dels i sedvanerätt och dels i traktaträtt.

Sedvanerätt

Sedvanerätten bygger på att om det under lång tid rått stor enighet kring en fråga, så kan denna uppfattning åberopas som juridiskt giltig.

FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är inte ett formellt juridiskt dokument, men det råder stor enighet om förklaringens principer och den åberopas därför ofta som sedvanerättsligt bindande. Ett svenskt exempel på sedvanerätt är allemansrätten, som inte finns formellt nedskriven men ändå tillämpas.

Traktaträtt

Traktaträtt bygger på formellt nedskrivna överenskommelser mellan länder. Traktaten kan bland annat kallas avtal, konventioner eller stadgar och är juridiskt bindande när de har ratificerats.

Här kan du läsa mer om konventioner och vad de betyder.

Negativa och positiva rättigheter

Negativa och positiva rättigheter är två begrepp som ofta används i debatten om de mänskliga rättigheterna.

Med en negativ rättighet menas rätten att slippa något, till exempel att bli dödad, misshandlad, bestulen. Det behövs givetvis byggas upp rättssytem för att dessa rättigheter ska garanteras, men en negativ rättighet kräver i sig ingen aktiv handling från någon annan.

Den kräver att stater eller andra aktörer avstår från att göra något, till exempel att bruka våld, hindra någon att uttrycka sin åsikt eller att stjäla andras egendom.

En positiv rättighet är rätten att få något och kräver en aktiv handlig från stater eller andra aktörer för att deras medborgare ska få dessa rättigheter tillgodosedda.

Exempelvis rätten till boende, utbildning, arbete. De positiva rättigheterna är på ett annat sätt kopplat till att fatta politiska beslut och genomföre reformer, till exempel genom att bygga upp institutioner som skolor, universitet och sjukhus.

Amnesty menar att alla rättigheter som nämns i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna är odelbara och universiella.