Den svenska sektionen av Amnesty bildades 1964, och våra lokala grupper har sedan dess utgjort basen för vår verksamhet på lokal nivå.
De flesta (men långt ifrån alla) lokala grupper inom Amnesty består av medlemmar som är vuxna, någorlunda permanent bosatta på sina orter, och som har en viss vana av att bedriva föreningsverksamhet. Många av grupperna har låg medlemsomsättning, väl inarbetade rutiner och de brukar överlag vara tämligen stabila.
Några faktorer brukar dock vara avgörande för om en enskild grupp fungerar bra eller dåligt över tid:
Deltagande i utbildningar: De grupper som regelbundet ser till att delta på kampanjutbildningar, aktivistseminariet, sektionens årsmöte etc får ett inflöde av nya idéer och arbetssätt, vilket motverkar att gruppen "stagnerar".
Mix av rutiner och projekt: En grupp mår bra av att ha arbetsuppgifter som kan skötas på rutin, och som kanske kan förbättras undan för undan. Men det är också viktigt att ibland ta sig an utmaningar som kan få gruppen att utvecklas.
Rekrytering: I längden mår en grupp inte bra av att ha precis samma medlemmar år efter år. Det ökar risken för att fastna i samma hjulspår och att gruppen så småningom blir... tråkig. En ny person tillför ju inte bara arbetsförmåga, utan även nya tankesätt och relationer i en grupp. Även om det inte finns akuta rekryteringsbehov så bör gruppen se till att det finns system för att långsiktigt få in nya medlemmar i gruppen. För mer information, se Rekrytera aktiva medlemmar.
Medlemsutveckling: I princip är det alltid positivt för en grupp om dess medlemmar har uppgifter i andra arbetskonstellationer - till exempel om medlemmar i gruppen har uppdrag på distrikts- eller sektionsnivå. Att uppmuntra enskilda medlemmar att ta sig an nya uppdrag är därför en viktig uppgift för gruppsekreterare eller andra tongivande medlemmar i grupper.