Text: Aktivism


Aktionsmaterial BRAVE

Det går alltid att kampanja för BRAVE!

Inom BRAVE-kampanjen jobbar vi med kampanjtoppar som pågår under en viss period. Utöver kampanjtopparna finns det alltid ett aktionsmaterial med aktionsfall att kampanja på när som helst. Detta material och information om det hittar ni här under flikarna till höger. Materialet byts ut då och då.
Beställ aktionsmaterialet här!

__________________________________________________________________

Yasaman Aryani

Yasaman Aryani (ibland Yasmin Aryani) är en iransk skådespelerska och kvinnorättsförsvarare som sitter fängslad dömd för bland annat propaganda mot staten och för brott mot statens säkerhet. Yasaman greps den 10 april i år, efter att ha lagt upp en video som gick viral på internationella kvinnodagen 8 mars 2019.

Hon greps i sitt hem i Teheran och fördes bort. Dagen därpå greps också hennes mamma, Monireh Arabshahi, när hon åkte till ett fängelse för att försöka lokalisera Yasaman. Ytterligare en aktivist, Mojgan Keshavarz, som tillsammans med Yasaman och hennes mamma är med på videon frihetsberövades.

I videon syns de tre dela ut blommor till kvinnliga medpassagerare på ett tåg. Ingen av de tre bär slöja. “Den dagen kommer när kvinnor inte tvingas kämpa”, säger Monireh Arabshahi i videon. Yasaman Aryani överlämnar en blomma till en kvinna i hijab och säger att hon hoppas att de båda kan gå bredvid varandra på gatan en dag, “jag utan hijab, du med hijab”.

Den 31 juli dömdes både Yasaman och hennes mamma till 16 års fängelse för, enligt uppgift, “att sprida propaganda mot systemet” och för att “uppvigla till korruption och prostitution”. Mojgan Keshavarz dömdes till 23 och ett halvt års fängelse.

De här gripandena följer på en rad fängslanden i Iran de senaste två åren av kvinnorättsförsvarare som stått upp för rätten att inte bära slöja. Fler av de gripna har uttalat sig mot slöjtvång och för kvinnors självbestämmande. Mest känd är Nasrin Sotoudeh, internationellt välkänd människorättsjurist som under många år fört en kamp för kvinnors rättigheter och mot dödsstraff. Hon avtjänar ett 38-årigt fängelsestraff, och har också dömts till 148 piskrapp, efter att ha försvarat flera kvinnor som under våren 2018 deltagit i protester mot tvånget att bära slöja.

Protesterna mot slöjtvånget inleddes i december 2017. Fler än 35 kvinnor har gripits sedan dess, och den 23 februari 2018 varnade polisen i ett officiellt meddelande kvinnor för att de riskerade upp till 10 års fängelse för brottet “uppvigling till korruption och prostitution”.

Tvång för kvinnor att bära slöja är diskriminerande. Kvinnor måste ha rätt att själva välja hur de klär sig. Alla människor har rätt till yttrandefrihet och frihet att ge uttryck för sin religion eller övertygelse. Det kan t ex handla om hur människor väljer att klä sig. Stater bör inte införa generella tvång för hur kvinnor ska klä sig, och de måste också skydda kvinnor från att tredje part ställer sådana krav eller utövar sådant tvång. Kvinnor ska inte tvingas bära huvudduk eller slöja, av staten eller av icke-statliga aktörer. Och på samma sätt ska inte generella förbud förbjuda kvinnor från att bära t ex slöja.

Amnesty International anser att generella förbud mot att bära heltäckande slöja strider mot rätten till yttrandefrihet och religionsfrihet hos de kvinnor som väljer att bära sådan slöja som ett uttryck för sin religiösa, kulturella, politiska eller personliga identitet eller övertygelse. Amnesty International uppmanar därför att inte anta sådan lagstiftning och uppmanar också stater att säkerställa att alla kvinnor ska kunna utöva sina rättigheter utan tvång, trakasserier och diskriminering.

Beställ material här!

__________________________________________________________________

Loujain al-Hathloul, Iman al-Nafjan & Aziza al-Yousef

*Saudi Arabia WHRDs (Women Human Rights Defenders)

I maj och juni 2018 greps ett flertal kvinnor i Saudiarabien. Alla var ledande i kampanjen för kvinnors rätt att få köra bil, mot diskrimineringen av kvinnor och för att få ett slut på det manliga förmyndarskapet i Saudiarabien. 

En av dem som greps var Loujain al-Hathloul greps första gången när hon den 30 november 2014 utmanade Saudiarabiens förbud för kvinnor att köra bil genom att försöka köra in i landet från Förenade Arabemiraten. Hon frigavs 73 dagar senare. Hon ställde upp i valet 2015, första gången som kvinnor tilläts både att ställa upp och rösta. Trots att hon erkänts som kandidat fanns hennes namn aldrig med på valsedeln.

I augusti 2018 greps ytterligare två framstående kvinnliga människorättsförsvarare, Samar Badawi, syster till den fängslade bloggaren Raif Badawi, och Nassima al-Sada. Båda kvinnorna har under längre tid varit måltavlor på grund av sina aktiviteter för mänskliga rättigheter. I november 2018 kom oroande rapporter om att några av kvinnorna utsatts för misshandel och sexuella trakasserier.

Elva av kvinnorna har ställts inför rätta anklagade för ”misstänkt kontakt med utländska media, diplomater och människorättsorganisationer”, att ha förespråkat kvinnors rättigheter och ett slut på det manliga förmyndarskapet.

I mars 2019 frigavs tre av kvinnorna, Iman al-Nafjan, Aziza al-Yousef och Ruqayya al-Mhareb, tillfälligt i väntan på rättegång och två månader senare frigavs ytterligare fem kvinnor. För närvarande är tre av de elva som sitter kvar i häkte, Loujain al-Hathloul, Nouf Abdulazizi och Maya’a al-Zahrani. Samar Badawi och Nassima al-Sada är båda fortsatt fängslade utan åtal eller rättegång.

Amnesty kräver att: 

de fängslade människorättsaktivisterna omedelbart friges och att de inte utsätts för tortyr och annan misshandel

Beställ material här!

_____________________________________________________________

Atena Daemi

Atena Daemi har länge kämpat mot dödsstraffet i Iran. Hon engagerade sig i olika fall, skrev inlägg på sociala medier och delade ut flygblad med kritik mot dödsstraffet. Hon deltog också i manifestationer utanför fängelser till stöd för släktingar till dödsdömda fångar. Iran är ingen rättsstat; det finns ingen oberoende domstol och användandet av tortyr är utbrett. Iran tillämpar dödsstraff och är ett av de länder där flest avrättas årligen. Under 2017 avrättades 507 personer genom hängning. Den 21 oktober 2014 greps Atena Daemi. Hon hölls inspärrad i en liten cell som saknade toalett och blev förhörd, varje dag i flera veckors tid. Under förhören fick hon sitta med ögonbindel, vänd mot väggen och hon fick inte träffa någon advokat. Förhören pågick ofta mellan tio och elva timmar. Att kritisera den rådande ordningen är farligt i Iran. Medborgarna övervakas och censuren är utbredd. Människorättsförsvarare är särskilt utsatta. De senaste åren har många personer som arbetar för mänskliga rättigheter gripits och dömts till långa fängelsestraff, endast på grund av deras fredliga engagemang. Det handlar bland annat om människor som kämpar för kvinnors och minoriteters rättigheter, mot dödsstraffet och som står upp för fackliga rättigheter. I februari 2015 släpptes Atena Daemi mot borgen och i maj samma år genomfördes rättegången. Hon anklagades bland annat för att ha ”spridit propaganda mot systemet” och för att ha ”förolämpat grundarna av den islamiska republiken och den högste ledaren”. Rättegången var avklarad på 15 minuter och Atena Daemi dömdes till 14 års fängelse. Efter en överklagan sänktes straffet till sju år. Den 26 november 2015 kom Irans religiösa polis, Revolutionsgardet och hämtade henne under brutala former. Atena Daemi misshandlades, fick pepparsprej sprutat i sina ögon och fördes därefter till Evin-fängelset.


Amnesty kräver att:

de iranska myndigheterna genast och villkorslöst friger Atena Daemi, då hon är en samvetsfånge som fängslats enbart för sitt fredliga arbete för mänskliga rättigheter. de iranska myndigheterna säkerställer att Atena Daemi har tillgång till kvalificerad sjukvård.


Beställ material här!

_____________________________________________________________

Marinel Ubaldo

Marinel Ubaldo är en 22-årig klimataktivist och socialarbetare från Filippinerna som arbetar med att sprida information och kunskap i civilsamhället om risker med klimatförändring. 

Hon arbetar med civilsamhällsprojekt, mobiliserar för klimatdemonstrationer och uppmanar människor att konsumera klimatvänligt. Hon har närvarat på klimatmötet COP21 i Paris 2015 och varit på klimatkonferens i New York, organiserat av den Filippinska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter 2018. Marinel var där som representant för de överlevande efter tyfonen Yolanda, som tillsammans med klimat- och människorättsorganisationer gjorde en utredning av tyfonens effekter på lokalsamhällen och regeringens bristfälliga insatser.

Den 8 november 2013 var Marinel Ubaldo en av de överlevande efter supertyfonen Yolanda, som drabbade regionen östra Samar i Filippinerna som tog 6.300 människors liv, skadade 28.000 och drabbade över 16 miljoner människor. I dagar var människor i regionen isolerade, utan tillgång till varken vatten eller mat. Många tog skydd i bergen, andra i övergivna skolor, och livnärde sig på mat de hittade som sköljts upp av tyfonen.  

Den Filippinska regeringen bistod till en början med temporära skydd, mat, vatten och medicin, men enligt Marinel saknade majoriteten av de nya temporära skydden basala nödvändigheter, som vatten och el. Många av de drabbade flyttade därför tillbaka till sina förstörda hem, till områden som fortfarande var i riskzonen för ytterligare katastrofer.

2016 uttalade sig Amnesty Filippinerna om regeringens misslyckande efter tyfonen Yolanda i att bistå de drabbade med nödvändigheter. Amnesty begärde ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt vid tillämpning av krishantering.  

2019 rapporterade Filippinska National Housing Authority om hur byggnadsprojekten efter tyfonen fortfarande hade stora brister i provinsen Cebu, såsom brist på basala nödvändigheter och hög arbetslöshet bland de boende. Av de totalt 20.000 bostäderna som planerades att byggas, har bara 5000 blivit färdigställda, och av dessa 5000 nybyggda bostäder används bara 700 på grund av avsaknad av dels el och vatten, men också att bristen på arbete i provinsen är stor och att husen är osäkert byggda på grund av billigt material använts.

Amnesty kräver att: 

- Den Filippinska regeringen tar sitt ansvar och förser samhällena med tillgång till vatten, elektricitet, säkra och tillräckliga boendemöjligheter och försörjningsmöjligheter, allt i samråd och i samtycke med invånarna.

Beställ material här!